Att vinna utan att slåss – mina tankar om mjuk styrka

Under många år trodde jag att styrka var något man visade.
Något som hördes, syntes, tog plats.
Jag trodde att man behövde slåss – mot omständigheter, mot andra, ibland till och med mot sig själv – för att vinna det man ville ha i livet.

Men jag har börjat tänka annorlunda.

Jag tror på en annan sorts styrka nu. En som inte kräver kamp. En som inte höjer rösten. En som inte vinner över någon annan – utan som vinner för dig själv.

Jag kallar den för mjuk styrka.

Mjuk betyder inte svag

Det finns en idé, ofta osagd men tydlig, att mjukhet är detsamma som svaghet. Att man måste vara hård för att bli tagen på allvar. Att den som viker sig är den som förlorar.

Men det är en missuppfattning.

Mjukhet är inte att ge upp.
Det är att välja kontakt framför kontroll.
Att stå stadigt utan att trycka undan.
Att våga känna – inte för att man vill gråta hela dagarna, utan för att känslor är information.

Mjuk styrka är att kunna se sig själv i spegeln och säga: Jag är inte alltid i balans, men jag är här. Och jag slutar inte försöka.

Att vinna utan att dominera

Vi lever i en kultur som ofta mäter framgång i dominans:
Vem vann debatten? Vem tjänar mest? Vem syns mest?
Men jag tror att verklig framgång ibland är att inte gå in i konflikten alls.

Jag har lärt mig att vissa fighter inte är värda att ta – inte för att man “ger upp”, utan för att man har förstått att ens inre frid är viktigare än att ha rätt.

Det betyder inte att man är passiv. Det betyder att man väljer sina strider.
Och det största modet ligger ofta i att inte gå i försvar, utan att lyssna. Andas. Säga: Jag hör dig. Jag håller fast vid mig själv ändå.

Mjuk styrka i praktiken

Det finns små, konkreta sätt att öva på mjuk styrka varje dag. Här är några jag själv använder:

• Lyssna färdigt innan du svarar. Låt andras ord få landa.
• Säg nej utan att förklara dig i detalj. Det är okej att dina gränser får finnas, utan att du måste motivera dem.
• Lägg handen på bröstet när du är stressad. Det är en fysisk gest som påminner kroppen om trygghet.
• Tillåt tystnad i samtal. Allt behöver inte fyllas med ord.

Vill du läsa mer om forskningen bakom självreglering, emotionell styrka och “quiet power”, finns en intressant artikel från Psychology Today som utforskar just hur den tystare, inåtvända styrkan ofta underskattas – men bär långt.

Det svåraste jag gjort

Jag tror inte det svåraste jag har gjort var att ta mig igenom utmaningar, avslut, omstarter.
Det svåraste har varit att inte reagera på gamla sätt.
Att inte rusa iväg. Att inte stänga av. Att inte slå ifrån mig.

Att stå kvar i känslan. Att säga till mig själv:
Du får vara här. Du får vara ledsen, trött, skör – och ändå hel.

Det är där min mjuka styrka bor. I mellanrummet mellan impulsen och handlingen. I viljan att välja nytt, även när det gamla skriker.

En stilla seger

Du kan vinna utan att någon annan förlorar.
Du kan vinna när du väljer tystnad istället för försvar.
När du väljer empati framför prestige.
När du står för något, men inte mot någon.

Det är segrar som sällan syns. Men de känns.
Och de bygger en annan sorts värld – en där vi får vara starka och mjuka, samtidigt.

Vi hörs snart igen.
/ Peter