Jag minns hur det började.
En bok i en bokhandel med orden ”vakna till ditt sanna jag” på framsidan.
Jag var i tjugoårsåldern, lite vilsen, ganska trött på att hela tiden känna att jag halkade efter i livet. Den där boken blev min inkörsport till det som skulle visa sig vara en livslång resa – personlig utveckling.
Men vad jag inte visste då, och som jag kanske hade behövt höra, är att personlig utveckling inte alltid ser ut som på bilderna. Det är inte bara vision boards, morgonrutiner och känslan av att ha “kommit någonvart”.
Ofta är det tvärtom.
Rörigt. Ensamt. Frustrerande.
Och helt, fullständigt, värt det.
Men jag önskar att någon hade sagt följande till mig:
1. Du kommer inte bli “klar”
När jag började med personlig utveckling tänkte jag att det fanns ett mål. Ett slags färdig version av mig själv där allting faller på plats – känslorna balanserade, rutinerna på plats, självkänslan stabil.
Så blev det inte.
Och så ska det inte heller bli.
Personlig utveckling är inte ett projekt du avslutar. Det är ett sätt att leva. En relation med dig själv som fördjupas och förändras. Det finns inget “sen blir det perfekt”. Bara ett “hur kan jag möta mig själv bättre idag?”
2. Det kan bli ensamt
När man börjar ifrågasätta gamla mönster och börjar lyssna inåt, förändras ofta relationer. Vissa blir starkare. Andra faller bort. Och det kan kännas skrämmande.
Jag förlorade vänner som inte kände igen sig i den jag höll på att bli. Och det gjorde ont.
Men jag hittade också nya sammanhang. Människor som mötte mig där jag var. Inte där jag varit.
Så var beredd på att det skakar om. Och lita på att det som faller bort, ofta gör plats för något sannare.
3. Du kommer att trilla tillbaka – och det är helt okej
Jag trodde att när jag “lärt mig” ett mönster, så skulle jag aldrig fastna där igen. Men så funkar det inte.
Det är som med gamla vägar i skogen – de finns kvar, även om du försöker gå en ny.
Ibland vaknar du och känner dig trygg och närvarande.
Ibland fastnar du i gamla reaktioner, snabba beslut, stress.
Men det betyder inte att du misslyckats. Det betyder att du är mänsklig.
4. Självkärlek är inte alltid mjuk och vacker
Ibland är självkärlek att lägga sig tidigt.
Ibland är det att ställa in en dejt.
Ibland är det att säga nej till en vän du älskar för att du inte orkar.
Och ibland är det att sitta ensam med din ångest och inte döma den.
Det är inte alltid rosenblad i badkaret.
Ofta är det bara en ärlighet du inte längre kan blunda för.
5. Du behöver inte ha alla svar
Det här är kanske det viktigaste jag har lärt mig:
Det är okej att inte veta.
Vi jagar svar. Diagnoser. Planer. Strategier. Men ibland är det viktigaste vi kan göra att stanna i frågan.
Att inte rusa vidare.
Att våga vara kvar i ett “jag vet inte” och låta livet visa sig i sin egen takt.
Om du vill läsa mer om vikten av att leva med osäkerhet som en del av personlig utveckling, rekommenderar jag den här artikeln från PsychCentral. Den sätter ord på något många av oss försöker undvika – men som ofta är nyckeln till verklig förändring.
Och till dig som just börjat
Det kommer att kännas förvirrande ibland. Du kommer att undra om du bara “inbillar dig”. Du kommer att ifrågasätta din riktning.
Det hör till.
Men varje gång du lyssnar på dig själv, även när det är obekvämt – så växer du.
Varje gång du pausar istället för att prestera – så återvänder du till dig själv.
Och det är i de där små ögonblicken, de som ingen annan ser, som det verkliga skiftet händer.
Det är där utvecklingen bor.
Vi hörs snart igen.
/ Peter
No responses yet